när sången blev rutin

Reaktionerna när jag säger att jag är operasångerska är oftast ganska lika. Lite som; wow, vilken lyckost som lever sin dröm. Wow, menar du att du får betalt för att SJUNGA? Eller den klassiska: Ja, du sjunger, ok, men vad JOBBAR du med?
Men att stå på scen varje kväll, varje helg, fredag, lördag, söndag året om, på juldagen, nyårsafton och nyårsdagen, påsk liksom midsommar är inte en dans på rosor. Jag har aldrig två dagar lediga efter varandra. Jag kan aldrig komma när vännerna ska grilla på lördagskvällen. Ja, ni förstår säkert. Mitt jobb har sina baksidor. Jag repar in ca 25 operor varje säsong. Under en vecka ger vi 2-3 olika produktioner varvade och under dagarna repar vi in ny repertoar. Ryska, tyska, engelska, italienska, franska, tjeckiska allt hullerombuller om vartannat. Så ser min vardag ut och sjungandet har liksom blivit rutin. Det är som ett slags kontorsarbete, fast tvärtom, utan telefon, utan dator. När jag är hemma kopplar jag av genom att blogga, koda hemsidor, facebooka, skypa och lägga ut foton på picasa.

Nu finns det vissa egenheter här i Tyskland, som knappt ens tyskarna känner till. Gravida kvinnor (ja, för det mesta är det ju kvinnorna som blir gravida, men vem vet, vill inte lägga mig i den svenska hen-debatten alltför mycket…) får inte jobba efter kl 20 om de inte har en särskild läkarattest som intygar att de absolut vill det och att det inte finns någon fara för varken mamma eller barn. Nästan ingen läkare vill skriva ut denna attest. De flesta kvinnor vet inte ens om detta, eftersom de allra flesta inte jobbar efter kl 20. För sångare och skådespelare finns det en specialregel som säger att denna regel inte gäller förrän fr o m 5:e månaden. (Tyskarna gillar regler.) Jag gick just in i 5:e månaden så för mig innebär detta att jag i princip inte gör några fler föreställningar innan jag kommer tillbaks från nästa föräldraledighet (Elternzeit, föräldratid, som det heter här nu och inte längre Erziehungsurlaub, uppfostringsledighet). Det blir väl ett fåtal eftermiddagsföreställningar av Trollflöjten, men det var allt. Helt plötsligt njuter jag av min första lediga helg, lördag OCH söndag sedan jag vet inte när. Helt plötsligt har jag tid att sitta här med tjocka magen och bara skriva medan kollegorna spelar Così fan tutte i Loy’s iscensättning.

Livet är bra härligt!

2 responses to “när sången blev rutin

  1. Hej Malin ! Kul att läsa din blogg om hur du lever ditt liv på operan och som mamma!! Jätteroligt att du ska få barn igen ! Grattis!! Kram från Kerstin

    • Tack vännen! jag känner mig inspirerad nu och har behov av att skriva av mig! Hoppas allt är väl med dig! kram!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s