resten av Beskedet – nu har jag pratat med mamma

Det var ju inte meningen att hålla er på sträckbänken, sorry. Jag är bara så glad idag att Beskedet har kommit och ville först personligen prata med mamma och några andra. Jag tror ni förstår. Nu kan jag njuta av graviditeten igen och sluta oroa mig.

Det hela började med att jag för över en månad sedan gjorde ett särskilt ultraljud och lämnade blodprov hos farbror gravid-doktorn. Det heter NUPP (nackuppklarning) och är ett ultraljud där man mäter barnets nacke på något vis, räknar ihop resultatet med några blodvärden och kvinnans ålder och vips får man beskedet om hur stor risken är att barnet har Downs syndrom. Jag är ju en „gammal“ gravid och alltså i riskgruppen. Testet erbjuds gravida över 35 år och är frivilligt.

Varför gör man detta test? Ja, det kan man ju undra. Jag kan ju bara svara för mig personligen. Jag ville helt enkelt få beskedet att mitt barn är friskt, naivt jag vet. När jag, dagen efter NUPP, fick beskedet att risken var förhöjd för kromosomförändringar och att det vore bättre om jag gjorde ett fostervattensprov för att vara på „säkra sidan“, sa jag ja även till denna undersökning. Den som gett sig in i leken… Redan då började jag undra varför jag gjort det första testet, det bringade ju bara mer oro. Men i och med att jag nu gjort den där förbaskade undersökningen så tänkte jag att det var bättre att löpa linan ut. Ja, så jag gjorde fostervattenprovet. Jag hoppades naturligtvis att jag äntligen skulle få ett svar som skingrade alla orosmoln. Ja, nu har jag äntligen fått det svaret. Efter en månads undersökningar, funderingar, tankar i riktningen: vad gör jag i-fall-att… kan jag nu pusta ut.

Så nu slutligen är jag glad att jag är igenom det hela.

Men nu är det er tur, kära läsare. Ni vill väl också veta? Jo, det är en flicka. En liten tjej. Flavio har vetat det från första början. Jag har hela tiden trott att det var en pojke, men min kvinnliga intuition fungerar visst inget vidare när jag är hormon-dopad. „Alla andra“ har trott att det är en flicka. Ja, min graviditet är helt annorlunda än förra gången, men mer om det en annan gång. Magens form är också annorlunda, om man nu ska tro på skrock. Jag frågade Flavio för flera veckor sedan hur han kunde vara så säker på sin sak och han svarade: -Bebisen har ju ingen snopp mamma. Ja, han hade rätt. I morse frågade jag:-Vill du ha en lillasyster? Han svarade: -nää. -Men en liten flicka som Matilda (hans lekkompis hos dagmamman) att leka med? Försökte jag. -Näää. -En liten lillasyster, en Pippi Långstrump. -JAAA, Pippi, ja ja ja! Så nu väntar vi på att Pippi ska komma.

foto: Flavio

3 responses to “resten av Beskedet – nu har jag pratat med mamma

  1. Pingback: att slippa punktera gravidmagen | mitt liv i frankfurt·

  2. Vilken härlig post … underbar! Har inga barn så jag vet mycket lite om detta med provtagningar och dylikt – men jag kan föreställa mig hur orolig varje blivande mamma är och naturligtvis även pappa, men vad gör man om svar blir det man inte vill ha. Gläds med Dig, Er och Pippi. Älskar det namnet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s