fortsättning Bloggupy

Jag gick av en station tidigare än vanligt, vid Dom /Römer, och hade turen nog att springa på min 2-meter långa baskollega som agerade bodyguard ända fram tills vi tryggt nått artistingången på operan. Väl inne avklarade jag av lite byråkrati och bestämde mig för att gå till kantinan för att träffa mina trevliga kollegor som just skulle pausa. För att ta mig till andra sidan av teatern måste jag igenom en jättestor röd tung branddörr av metall. Just när jag skulle öppna den höll jag på att bli rammad av en person som öppnade den från andra sidan. Det var otrevliga kollegan. Jag har bara en otrevlig kollega. Vi pratar inte med varandra sedan månader, ja, vi hälsar egentligen inte ens på varandra mer. Det är första gången i mitt liv som jag träffat någon som är så allt igenom dum, osmidig, egoistisk, etc etc. I alla fall var jag på gott humör och lite förvånad över situationen, jag var ju tvungen att snabbt hoppa undan för att inte bli mosad bakom dörren, eller sätta magen i halsen. Surgubben säger inte ens ursäkta, hej eller sorry. Han tittade föraktfullt på mig och sa: Dass noch! Och gick sin väg. Jag borde ha svarat med något som rimmar på hans replik men väluppfostrad som jag är  (jodå, är jag visst!) sa jag vänligt „hallo“ och bara ryckte på axlarna och gick vidare. Han kunde inte ta min energi idag. Det är ett stort steg framåt för mig personligen och synnerligen för gravidhormonerna. Sedan sprang jag på folk i varenda dörr, men de höll upp dörren, önskade en bra dag, frågade hur jag mår.

Träffade kollegorna, de trevliga. De klappade magen och uppdaterade om vad som hänt den sista tiden. Mina kollegor jobbar 11 dagar i sträck nu, fram till och med söndag. De varvar Zauberflöte, Così fan tutte, Volo di Notte, Prigioniero och Rake’s progress. Med repetitioner på dagarna. Ja, vad kan man säga. De är riktiga hjältar!

Sedan var det dags för det jag kommit för, 30 minuters repetition. Det var ett korrektur-rep så jag sjöng väl ungefär 10 ord. Ja, inte ens en hel fras för vi blev hela tiden avbrutna efter bara ett ord.

En av mina kollegor fyller 60 idag så för honom sjöng vi hela Happy Birthday utan avbrott. Haha, det är ju det man studerar på Musikhögskolor och Operautbildningar för att klara av!
Sedan fick jag reda på att en annan kollega har fött en dotter i natt.

Smög mig ut bakvägen på operan, förbi avspärrningar, demonstranter och poliser. Jag tog några kort för att visa polispådraget. Det kommer att bli mer. Idag var det relativt lugnt ännu, de avspärrade gatorna är ganska tomma, nästan ödsliga, folk håller sig borta, butikerna stänger över långhelgen och hoppas på att komma tillbaka på måndag med skyltfönstrerna i behåll.  Köpte mig två lådor jordgubbar på marknaden och gick hem.


och mina jordgubbar

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s