ombytta roller

Jag var och handlade med Flavio idag när jag plötsligt fick en av mina gravid-craving-attacker. Ville ha kakor, kex, ja, något sött, något gott. -Nej, inga kakor mamma, sa min lille snusförnuftige 2-åring till son. Jag fick inte ens komma in mellan de hyllor där kakorna är. Ok, tänkte jag, vi går vidare till chips avdelningen, lite nötter vore väl gott… Hittade salta cashewnötter i ett paket och la ner det i korgen. Sonen tog genast upp det och la tillbaka på hyllan. Inga salta pinnar, ingenting fick jag lägga i korgen. Allt åkte upp på hyllorna igen. Slutligen, när herr polis-kontrollör-sonen inte såg, fick jag med mig en liten påse med salta kex, bättre än inget.

Är det inte 2-åringen som ska ligga på golvet och skrika när mamman inte vill köpa sötsaker? Hos oss är det tvärtom. I alla fall idag var det så. Fast jag la mig inte på golvet och jag skrek inte… men lite sur var jag allt över att inte få min vilja igenom, och framför allt var jag sötsugen.

När vi kom hem spöregnade det igen. Flavio ville dammsuga. Det ville absolut inte jag men jag lät honom hållas. Det är ju trots allt ett intresse som kanske ska uppmuntras.

Idag var det jag som var det trotsige tvååringen. Kanske bor det en sådan inom oss alla eller är det bara gravidhormonerna och regnet som spökar?

5 responses to “ombytta roller

  1. Underbart …. det påminner mig om en reklam i UK där grabben skrek när han inte fick som han ville – och då kastade sig mamma på golvet och skrek också – då tystnade grabben. För att vara 2 år på 30 …. var har han fått de iderna ifrån, inte kan det ha varit ifrån dig. Det där med dammsugningen tycker jag du skall uppmuntra – för det kommer att bli uppskattat av svärdottern en dag.

  2. bara det att han är så förtjust i att dammsuga att jag måste vakta att inga viktiga saker åker med på kuppen… men visst är det bra! Nu sitter jag här med mina salta kex…

    • ja, det tror jag också men ibland önskar jag att det var Flavio som var trotsig och jag som var den lugna med tålamodet… Jag kommer att ångra att jag säger det antagligen…

  3. Pingback: mormor Ingrids mandelskorpor – utan mandel | mitt liv i frankfurt·

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s