tempus fugit – dagbok från frankfurt

kära dagbok,

nu är vi tillbaks i Frankfurt sedan igår kväll. Hade hoppats på svalka, men här är det också varmt. Till helgen ska det bli värmebölja… Resan hem gick bra och Flavio var i slutänden ganska nöjd med att komma hem till sina leksaker. Våra grannar, det äldre paret som bor ovanför oss, kom förbi och välkomnade oss hem. De är glada att vi är tillbaka så det är lite liv i huset. De vill så gärna att vi bor kvar men förstår förstås att det kommer att bli trångt när Lady-baby växt till sig. I alla fall trevligt välkomnande hem till Frankfurt.

I morse hade jag beiskontroll. Lågt järnvärde och lågt blodtryck… inget nytt under solen. Bebis är stor för sin “ålder” och jag har gått upp mycket i vikt… inget nytt under solen där heller.

Packade upp och försökte komma någorlunda i ordning här hemma. Klippte bort grönskan från fönsterna för att få in lite ljus. (Ja, ni som inte sett hur det växer hos oss kan se foton här i bloggen om ni söker på Törnrosa.) Tog en liten paus när näste granne kom och ringde på. Trevligt? Nä, den här visiten var mindre trevlig. Vi har minsann klippt ner deras odlingar. Eeeh, ursäkta… det är inte er växt… Nej, men han ville gärna att våra fönster förblir igenväxta för att dämpa oljudet. Man hör minsann när vi är hemma eller inte. Eeee, ursäkta… Jag råkar ha en snart treåring här hemma. Vi har inte ens en vägg som är gemensam med den grannen. Bla, bla, bla… tills jag sa att jag hade hört nog och stängde dörren.

Gravidhormonerna kanske inte gör det bättre men jag tog illa vid mig. Önskar också att jag kunde flytta och bo större och med trevliga människor runt mig. Klart att vi är vana vid att ha våra toleranta familjer runt oss nu sedan slutet av juni. Nu är det dags för vardagen, in i  rutmönstret, anpassa sig till de andra…

Idag var ingen höjdardag. Jag är trött, benen värker och jag har en trotsig son som dessutom stör grannen…

Tiden flyr och jag hoppas att problemen gör det med. Jag hoppas att inskolningen på dagis går snabbt så att Flavio inte behöver vara ensam med oss så mycket. Han behöver andra barn. han behöver springa, skrika, leka, sjunga, hoppa… ja, allt det där som barn gör. Behöver jag tillägga att min granne inte har några egna barn? Nej, jag antar att ni redan har förstått det…

Tempus fugit, snart är vi 4 och då kommer det att bli livat, både dag och natt. Pilutta dig va!

 

 

 

2 responses to “tempus fugit – dagbok från frankfurt

  1. En av dom där dagarna, vad jag förstår – sa du inte till henne att det kommer att bli värre om ett par veckor med en skrikande baby också. Malin, har aldrig varit höggravid – men jag kan förstå att det är knappast roligt på slutet – detta med dina värden och baby som är för stor är det något som oroar dig ????

  2. Pilutta honom! Ska jag komma och lära lilla F (och kanske stora) att gå på hälarna? Jag är jättebra på det:) Puss

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s