dagbok i slutspurten

Det är som om jag har kommit in i ett nytt stadium. Det börjar verkligen närma sig nu. Allt boande och sorterande och tvättande av rosa bebiskläder i all ära men nu börjar jag verkligen känna att jag är i slutspurten. Jag har börjat oroa mig över själva förlossningen. Läser alla gravidböcker som jag läste under min förra graviditet. Bara det att då läste jag under alla 40 veckorna och förberedde mig mentalt under hela graviditeten. Nu har jag på något vis varit upptagen med annat och kanske omedvetet tänkt att det går av sig självt. Jag har ju varit med förr…

Nu är det mindre än 6 veckor kvar. Plötsligt slog det mig att det inte alls är så självklart allting. En del har jag glömt, annat har jag förträngt. När Flavio skulle komma till världen gick jag och min man på en “födsel-förberedelsekurs” tillsammans. Det hade vi tänkt skippa den här gången. Men för några dagar sedan satte alla gravidhormonerna in på en gång och jag kände mig helt vilse i pannkakan. Jag började oroa mig rejält, kunde inte sova, grät för ingenting… ja gravida gör lätt det. Jag kom väl på att jag ju aldrig har fött ett barn “på riktigt”. Så där som det ska gå till när man läser i alla böcker. Ni vet… Magen växer, sedan kommer värkarna, in till sjukhuset och efter en massa krystande, svett och tårar kläms en liten skrynklig kletig varelse fram. Bebislycka.

Flavio ville inte alls komma ut ur hotell mamma. Han växte och frodades där inne. Jag mådde toppen in i det sista. Hade inga värkar alls. Det magiska datumet kom och dagarna gick. Inga värkar, inga tecken på att bebisen ville komma ut till världen utanför. Till slut blev jag skickad till sjukhuset för att man inte kunde höra barnets hjärta ordentligt. Väl inne på sjukhuset konstaterades att barnet mådde alldeles utmärkt, alldeles för bra. “Ja, han blir ju inte mindre ju längre han stannar där inne i magen” sa läkaren. 5 olika läkare gjorde undersökningar med ultraljud. Den ene trodde väl inte den andre var min upplevelse av situationen. Bebisen blev mätt i magen och så även mitt bäcken. Inga mått stämde mer… Bebisen kunde helt enkelt inte komma ut på naturlig väg. Det hela slutade i ett kejsarsnitt, en vecka över utsprungligt datum. Allt gick bra och Flavio är världens finaste lilla kille. Han har aldrig varit särskilt mammig, kanske beror det på vräkningen…

I alla fall kom jag här om dagen på att trots att jag är mamma och trots alla böcker jag läst och kursen som vi gick så har jag ju i praktiken aldrig fött barn. Förstår ni vad jag menar? Om Lady-baby också föds med kejsarsnitt så vet jag ungefär vad som väntar men om det nu skulle fungera på naturlig väg den här gången så är jag ju faktiskt nybörjare.

Så i tisdags drog jag med mig hela lilla familjen till sjukhuset. Tillbaks till “brottsplatsen”. Det var informationskväll med rundvandring i förlossningssalarna. Flavio fick se var han träffat oss den första gången. Han tyckte nog att det var ganska spännande och konstaterade att lillasyster också kan få födas där.

Sedan anmälde jag mig och min man till en ny kurs. Det känns bra. Alla kommer antagligen att vara förstagångsföderskor men det är ju jag med på sätt och vis. Idag var jag tillbaks på förlossningsavdelningen för att anmäla mig till själva förlossningen. Det kan man göra när det är mindre än 6 veckor kvar. Jag blev undersökt av en “Hebamme”, barnmorska, och tillsammans gick vi igenom önskemål inför förlossningen.

Lady-baby ligger med huvudet nedåt och sitter dessutom fast. Stackaren, verkar ju trist att stå på huvudet nu i en och en halv månad… I alla fall var det viktigt för mig att komma ut lite ut mitt rosa fluffande och boande här hemma och möta realiteten på sjukhuset med konkreta frågor och skrikande nykläckta bebisar blandade med förväntansfulla trötta anhöriga och mitt i allt en kvinna som kördes till operationssalen för ett akut kejsarsnitt…

Jag har i alla fall kommit en bit framåt nu. Har dessutom hittat en Hebamme åt mig och Lady-baby. Det är nämligen så att efter födseln får man hjälp av en barnmorska hemma. Hon kommer på hembesök 10 gånger och ser hur mamma och bebis mår. Barnmorskan kan svara på alla frågor som dyker upp, hjälpa till med amning, bebisbadning och allt möjligt som man behöver. Det är guld värt och betalas av sjukförsäkringen. Man måste själv boka en Hebamme, det är inget som sker automatiskt. Jag visste att jag var sent ute men idag på sjukhuset träffade jag en av barnmorskorna som hjälpt mig mycket under sjukhusvistelsen när Flavio föddes. På eftermiddagen tog jag mod till mig och ringde henne. Trots min sena förfrågan var hon positiv och sa att hon gärna tar sig an mig och min nya bebis. Jag är så tacksam.

Så, nu vet ni varför jag känner att jag kommit in i ett nytt stadium av graviditeten.

Dags att dra på stödstrumporna och gå till sängs. Sover som Pippi Långstrump med fötterna på kudden…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s